Detta är någon som startade tidigt och faktiskt började med ett självförakt och ett hat till hela mig själv som person och människa. Inte pga att jag är en dålig person för det vet jag att jag inte är utan för att folk hela tiden klankade ner på mig när jag var yngre och "berättade" för mig att jag var världelös och inte dög till något.

 

För mig startade det redan i först klass.

Sen den dagen har jag haft problem med att se mitt eget värde, något som någon absolut inte ska behöva få uppleva och verkligen inte i en sån ung ålder. Har sedan dess kämpat med både ångest och depression dagligen och ofta "hoppat över" saker jag velat göra men inte kunnat pga detta samt att jag har gått på diverse mediciner/tabletter för att kunna leva ett "normlat" liv...

 

Nu blev det här inlägget lite mer än vad jag från början hade tänkt mig.

Skulle egentligen först bara skriva en rubrik och lägga upp några bilder (en av dem ser ni i min nya header) jag tog på mig själv härom dagen, några bilder som faktiskt fick mig att inse lite att även fast jag inte är pinnsmal och perfekt så duger jag ändå som jag är. Men mest av allt fick det mig att inse detta pga något som Leon sa. Han har på väldigt kort tid lyckats med något som jag själv aldrig har lyckats med och jag vet inte ens om jag hade gjort det utan honom! Jag har insett att jag faktiskt har ett värde, att jag kan duga som jag är även fast jag själv ofta inte tycker det så finns det många andra som gör det. I hans ögon är jag världens finaste och han kallar mig dagligen för hans "prinsessa".

 

 

Att en annan människa kan göra så mycket för en, det trodde jag aldrig.

I alla fall aldrig för mig.