Härom dagen låg jag på golvet i flera timmar, glodde upp i taket och bara grät. Men nu börjar jag faktiskt må bättre och har valt att släppa det som tyngt mig för jag får bara mig själv att må sämre. Jag måste verkligen försöka att bara leva i nuet och sluta hålla på att oroa mig för saker som jag verkligen inte kan göra någonting åt. Förutom att jag mått dåligt ett par dagar så har jag ändå haft ett par bra dagar med väldigt fina människor, en person som betyder väldigt mycket för mig just nu och en annan person som verkligen ha fått mig att tänka i andra banor och fått mig på andra tankar.

 

När ska man lära sig att man inte kan påverka/styra allt som sker i ens liv?