Banana Brain

Sen i fredags har jag jobbat över 54 timmar.
Så därför har det inte blivit så mycket uppdatering här pga det. Har iksom inte riktigt haft tiden eller orken, dessutom har jag ju inte direkt haft något att blogga om eftersom jag typ bara jobbat haha. Jag har inte heller mått jättebra psykiskt den senaste tiden. Tog ett beslut för 2-3 månader sen att sluta med mina antidepressiva så jag trappade ner på dem och för någon vecka sedan blev jag helt medicinfri.
Detta var dock inget bra beslut alls för jag har varit sjukt känslig och haft gråten i halsen vädligt ofta samt att jag haft panikångestattacker när jag ska sova. Så nu i helgen fick jag allt börja med dem igen. Känns ändå bra att jag tog beslutet att sluta och sen när jag märkte att det verkligen inte gick bra så tog jag tag i det ganska snabbt och väntade inte för länge den här gången som jag gjort förut. Jag får väl helt enkelt inse att jag kommer få leva med de här tabletterna..
 
Ibland vill man bara skrika på ens tankar att de ska låta en vara!
 



Girls don't just simply decide to hate their bodies, we teach them to.

Jag tillhör de där 91% av kvinnor/tejer i världen som alltid har hatat sin kropp.
Detta är någon som startade tidigt och faktiskt började med ett självförakt och ett hat till hela mig själv som person och människa. Inte pga att jag är en dålig person för det vet jag att jag inte är utan för att folk hela tiden klankade ner på mig när jag var yngre och "berättade" för mig att jag var världelös och inte dög till något.
 
För mig startade det redan i först klass.
Sen den dagen har jag haft problem med att se mitt eget värde, något som någon absolut inte ska behöva få uppleva och verkligen inte i en sån ung ålder. Har sedan dess kämpat med både ångest och depression dagligen och ofta "hoppat över" saker jag velat göra men inte kunnat pga detta samt att jag har gått på diverse mediciner/tabletter för att kunna leva ett "normlat" liv...
 
Nu blev det här inlägget lite mer än vad jag från början hade tänkt mig.
Skulle egentligen först bara skriva en rubrik och lägga upp några bilder (en av dem ser ni i min nya header) jag tog på mig själv härom dagen, några bilder som faktiskt fick mig att inse lite att även fast jag inte är pinnsmal och perfekt så duger jag ändå som jag är. Men mest av allt fick det mig att inse detta pga något som Leon sa. Han har på väldigt kort tid lyckats med något som jag själv aldrig har lyckats med och jag vet inte ens om jag hade gjort det utan honom! Jag har insett att jag faktiskt har ett värde, att jag kan duga som jag är även fast jag själv ofta inte tycker det så finns det många andra som gör det. I hans ögon är jag världens finaste och han kallar mig dagligen för hans "prinsessa".
 
 
Att en annan människa kan göra så mycket för en, det trodde jag aldrig.
I alla fall aldrig för mig.
 
 
 



The only way out is through

Tänkte jag skulle börja blogga igen efter ett litet uppehåll.
Jag har mått så sjukt dåligt de senaste två månaderna, har haft en massa ångest och min depression har blommat upp en hel del som jag berättade i ett av de sista inläggen som jag skrev här på bloggen. Jag mår fortfarande inte bra, har fortfarande en massa ångest och svårt för att sova då jag inte kan koppla av för fem öre. Måste hålla mig sysselsatt hela dagarna annars blir jag tokig och sen på kvällarna kommer ren panikångest då tankarna kommer ifatt. Jag vet att jag borde uppsöka läkare och få mina mediciner utskrivna igen men jag vill ju så gärna klara detta själv då jag lyckats vara medicinfri i över ett år, så vi får se hur det blir.
 
För övrigt har det inte hänt så mycket i mitt liv.
Svårt att försöka hitta på roliga saker när man bara mår skit och inte orkar med något alls.
 
Bild från ett tag tillbaka, har verkligen inte orkat fixa mig alls på senaste tiden.